Palolems vackra siluett.


Gryning över Carancona Tågstation.

När jag nu skriver till er sitter jag återigen på Hotel Regency i Mumbai. Vi tog ett tåg som  skulle tagit 12 timmar från Goa, men det blev lite till, det är ju Indien, men vad gör det när utsikterna är magnefika. Tänkte dela med mig av lite bilder, svårt att välja ut faktiskt, kan tyvärr inte lägga upp alla. Här är ett axblock, lite från Palolem och sedan på vägen upp till Storstaden.

Även om jag inte kunde vrida den här bilden så ville jag vissa den, apor är ju alltid apor, ni kanske kan vrida skärmen ;)

En hund väntar snällt på morgon tåget som för ovanigheten är försenat, men han vet att om han väntar kommer det finnas ny mat(skräp) som kastas av tåget när det väl kommer. ”den som väntar på något gott…”

Ett tåg blev tvunget att vänta på spår två(av två) för att vårat tåg skulle kunna komma förbi.

Detta är normala sittvagnar, lite hårda träbritsar, men det fläcktar skönt genom de öppna fönstren. Tur att vi fick tag på ACbiljetter.

Från tåget ser man delar av ett annat Indien.

Kan tyvärr som sagt inte vrida dem ordentligt i den här bloggen, men ni får iallafall en känsla hur det är att stå och blicka ut genom de öppna dörrarna.

Apropå öppna dörrar, det där med säkra SJ är något som man inte riktigt har kåll på här, men det är ju Indien som sagt.

Man skulle ju inte gärna vilja ta ett fel steg…

Vackert och vackert, och plötsligt ett rött träd, kändes mycek märkligt och lite outofplace om man säger så, men som sagt vackert…

Solnedgång med drygt 6 timmar kvar på tåget, och då hade vi sett gryningen samma dag, ja det blev en rätt lååång dag.