I dag är jag återigen på ungdomsfestivalen där vi har våra två bås med ”dömar”. Ganska lungt nu på förmiddagen, men det kommer alltid mera senare vid sex tiden.  I dag är vi bara två stycken, hade hjälpt med några till, men eftersom Indien är Indien så händer alltid saker som man inte räknat med.

Projektet känns jättebra, det kommer bli ett underbart resultat även om det kommer vara hårt jobb nu sista veckan. Men eftersom min käresta lämnade Indien för Sverige i natt känns allt lite grått, jag vet att tiden kommer att rusa förbi och jag kommer också hem till Sverige snart… bara några veckor av hårt jobb framför mig. Och som Indierna säger, ”tiden rör sig inte när man är stilla, utan börjar ticka förrns när du rör på dig”. Så nu är det bara att börja röra på sig, och dansa hela slut tampen och snart är jag i min kärestas närhet igen! ”…saknar dig så redan, tack för att du ger mig så mycket och låter mig växa”